Bageriets hjärta

Ugnen räcker inte till.
Jag behöver en med större kapacitet och i veckan kommer det en dubbeldäckad stenugn.
Ture kallar jag honom.
Han är väldigt stor...
åtminstone i ett bageri som är 15kvm.
Och kostar mycket pengar.
Men jag står redan vid vägs ände och måste välja:
antingen baka i sju-åtta omgångar i min minimal ugn -med allt vad det innebär av framförallt tidsåtgång och logistik med jäsningstider-
eller att få in allt i ugnen på ett eller två bak.
Inget svårt val.

Att så i stenland

Ljummen vind, klar sol, påsk.
Marken har rett sig. Jag förbereder för sådd. Det är ett styvt jobb.
Grepgrävning och två stora traktorskopor gödsel ska ut på landen.
Kvickroten i kanterna innebär spadhackning. En tjugo meter kompostlimpa ska flyttas.
Sten, sten, sten. Jag förflyttar tonvis på ett år.
Småsten - som får ligga kvar i jorden.
Större sten- som körs bort.
Storsten- som spettas upp och rullas iväg.
Gigantisk sten- så stor att den inte låter sig rubbas och som traktorn riskerar att välta med.
Den får man helt enkelt bli vän med och odla runt.

smygstarten som blev rivstart

Jag skulle smyga igång bageriet.
Ta en liten sak i taget. Känna mig för. Bli varm i kläderna.
Ett reportage i lokaltidningen för tre veckor sedan omkullkastade min strategi. Totalt.
Sedan klockan 06.30 på utgivningsdagen har jag varit nerringd av brödhungriga.
Jag har bakat och bakat.
Och bakat.

Suget efter omsorgsfullt bakade bröd verkar vara lika stort som uppgivenheten är över industribrödens smaklöshet och tillsatser.
Jag bakar på beställning plus lite extra varje gång. Allt tar slut.
Oftast tar jag bröden direkt ur ugnen och lämnar över dem i den väntanden kundens hand.
Jag är tagen av den översvallande bröd-längtan.

Den sista veckan har jag ägnat mina dagar åt degar och tuggmotståndiga skånska kavringar, aromatiska ljusa surdegslimpor, kraftiga rågbitar och en och annan fralla. Intresset för bröden är översvallande! Människor ringer och beställer 10 mil härifrån. Många äldre ringer och drömmer sig bort till barndomens bröd. Ännu fler uttrycker sin oerhörda trötthet över affärernas brödsortiment och alla tillsatser. Nu bakar jag vad jag förmår, för mer än så här har jag inte ugnskapacitet för.

Idag: första dagen då solen värmer. En näve vintergäck sticker upp ur gräsmattan, jag hör lärkan, tranor har passerat, vid ån ser jag tofsvipor. Livet har återvänt!

Om att leva med EON

Tills för 7 månader sen hade vi strömavbrott flera gånger i månaden. Året om.
Nu har vi bara haft det tre gånger sedan september.
EON äger ledningarna.

Elen försvann på vintern för att det snöade blött.
På hösten och våren när det blåste mycket,
ibland när det blåste lite
men för det mesta när det inte blåste alls.

Jag uppskattar min samlade felanmälnings-tid i EON:s telefonköer till minst en vecka på 7 år och inte en enda gång har jag fått någon förklaring till avbrotten. De säger antingen
1. "ja, vi har inrapporterat ett avbrott från det området"
(vad ska man svara? - "Tack Snälla! Vem hade väl kunnat tro det?") eller
2. "felsökning pågår", vilket betyder att de inte har en aning om orsaken till strömavbrottet. I bästa fall har de då skickat ut någon som letar efter felet. I sämsta fall har de inte gjort det och då vet du att det kommer att dröja timmar innan de ens vet var och vad de ska göra.
Plussa sen på tiden det tar att göra det.

Är du nybörjare och vill veta när strömmen kommer tillbaka, ringer du upp igen, sitter i samma tröstlösa telefonkö och lyssnar till papegojrösten som säger "du är placerad i kö, din plats är nummer 37, beräknad kötid 14 minuter (men det kan du naturligtvis inte alls lita på, för det kan lika gärna bli 24 eller 36 minuter).

Om du inte hunnit somna, slängt på luren eller massakrerat telefonen, utan istället kommer fram, får du tala med tex "Jonas" (som med lite vägledning kan lokalisera var Skåne befinner sig på Sverigekartan, men vänligt avböjer vidare geografiska upplysningar med "he spela hingen stor roll, je les her på skerma va som ster, je sitt uppåt lande ser du").
Och på Jonas skärm står det aldrig när strömmen kommer tillbaka bara att.
Vad du än invänder kommer hans svar att vara (han har gått kursen efter Gudrun nämligen) "jaa, jag är ledsen (-konstpaus-) men jag har (-med betoning-) tyvärr inga fler upplysningar i nuläget" (fast på ångermanländska).

Och du inser att EON är den direkta anledningen till att både högtalartelefonen, din pulserande huvudvärk och alla andra elbolag är uppfunna.

Nu - änteligen! - är det slut på influensa och sömnbrist och annat jox som ibland trasslar till livet!

Brödrummet är, så när som på ett par dörrlister, färdigt och jag bakar för fullt. Skånska saftiga kavringar, vita fluffliga levain, mustiga rågbröd och en och annan havrefralla är det som gäller just nu. Idag hade jag beställningar på fruktbröd. När jag hade knådat degen färdigt halv 6 imorse gick strömmen och sen var den borta i 4 timmar. Så jag tog dem i massugnens bakugn (som rymmer två mindre bröd eller ett gigantiskt) och det tog många baktimmar. Men gooda blev de!