vilken tid det tagit!

Hela sommaren har gått och jag har inget skrivit:
då borde man nog lägga ner bloggandet.

Men.
Det ligger i sakens natur, tänker jag sen.
För sommaren är odlingens tid. Allt är så fruktansvärt hektiskt.
Knappt har morgonen grytt förrän solen börjar gå ner.
Jobba-äta-sova.

Men.
Nu dansar dimman in och frostgraderna nalkas.
Då blir det tid för annat.

när regnet har slutat slå

Efter många dagar av störtregn och dåligt samvete planterar jag ut broccoli, blomkål och gurkor; plantor som fått stå för länge och stampa i växthuset. Grannarna börjar slå gräs när solen gått upp. Alla rusar ut i jorden. Sol & uppehåll!

Ingen gris i säcken

Nu är det omöjligt att köpa grisen i säcken.
Vid det här laget borde så gott som alla i Sverige veta hur industriell svinuppfödning går till.
Vad är det då som får människor att fortsätta handla?

Vadå måste rösta?

Att rösta är en demokratisk medborgares rätt och skyldighet, en självklarhet.
Så har jag alltid sagt när soffliggeri kommit på tal.

Nu kan jag inte finna en enda anledning att lägga min röst i det stundande EU-valet.
Inte en enda.

Det känns ungefär likadant som när jag blivit nedröstad i val av film.
Det jag ville se blev det inte, istället valde de (med majoritet såklart) en rulle som jag absolut inte vill se.
Och jag gillar läget - allt annat är omöjligt - men jag tänker inte ägna en enda minut av mitt liv åt att titta på filmen (för den är innehållslös och utan poäng och stjäl bara min tid).
Men nu kommer alla de andra och kräver att jag ska vara med och poängsätta olika filmavsnitt.
Så känns det.
Totalt meningslöst.

Läkemalva

Läkemalva är en rörande växt.
Althaea officinalis.

Påminner i sitt växtsätt om stockrosen, har grågröna sammetslena, ludna blad och rosa, enkla, betagande blommor.
Kräver inte mycket, står där bara stolt och vacker.
Kan bli 1.5 meter om den trivs.
Det var munkarna som tog den till Sverige (tack!) som läkeväxt för att kurera luftvägsinfektioner och mag-och tarmsjukdomar.

nässel-och morotsbröd

Det här blir ett ljust, matigt bröd med en frasig skorpa, ganska tätt inkråm och en gyllengul färg. Det smakar mycket bröd, ett vagt minne av nässelsoppa och en aning söt morot.

Jag plockar två liter nässlor (inga små söta utan rejäla brännällor, men jag tar bara topparna), lägger dem i en gryta och klipper sönder dem, slår på vatten så att det täcker dem, kokar upp och låter dem sjuda i ett par minuter.
Blandar sen ner både nässlorna och vattnet, samt en näve stora morötter som jag finrivit (tror det var sex stycken), i 1 liter poolish (mjöl, vatten, en gnutta jäst rörs ihop så det känns som pannkassmet och idag hade jag även i 3 dl vetesurdeg - har du inte surdeg: smula ner ett paket jäst i nässelvattnet), blandar i mjöl så det blir en ganska vek, dvs lös, deg. Kör 10 minuter i degblandare, slänger ner 2 rejäla matskedar salt och kör ytterligare 5 minuter. Lägger över degen i en inoljad plastlåda och sen får den ligga där i en timme eller två. Viker därefter försiktigt ihop degbitar till bröd och sen får de jäsa till dubbel storlek (det tog nästan två timmar för det var ganska kallt i huset). In i ugnen på drygt 200 grader, spruta gärna in lite vatten med en blomspruta så blir de knaprigare i skorpan, och kolla med en termometer när de är klara (92 grader).

Regn & Flytgödsel

Jag tassar förväntansfullt ut på trappan för att få insupa sommarregnsdoften.
Jag har väntat på den i en evighet.
Men mina tre närmaste grannar är lantbrukare, så
hela nejden ligger tungt inbäddad i en lukt av flytgödsel.

Hoppas det regnar imorgon också!

Morotsbröd

Jag blandar poolish (vatten, mjöl, salt och pyttelite jäst med en konsistens av våffelsmet som fått stå och dra 5-6 timmar) med en tjock fördeg (samma sak men en fast deg som körts i degblandaren en kvart och sedan fått stå i kylen över natten - håller sig tre dagar i kylskåp) och sen kör jag i mer vatten och mjöl, blandar sisådär 10 minuter och lägger sist i solrosfrön, grovt hackade valnötter och stora mängder finrivna morötter.
Det blir ett mycket saftigt och smaskigt bröd som smakar lika gott dag två och tre - sen vet jag inte för längre tid än så har aldrig något bröd varat här hemma.

Det regnar -utan att åska.
Förvånande.
Smått sommarregn strilar ner i sådderna sen i går natt.
Det är bra.
Graderna sjunker och jag måste elda till varmvattnet.
Lite höstkänsla.
Ett bakbord letar jag efter.
Inte lätt. Antingen är de för stora, för små eller för dyra.

växthus

Tio års längtan och tjat är slut. Jag har ett växthus!
Med goa snälla vänners hjälp står det nu där; sextio kvm uppfylld dröm.
Jag är så väldigt glad och tacksam.

sommar fast det är vår

27 grader och solen bränner nacken när jag sätter lök.
Det är som på högsommaren; orkar jobba hårt högst en timme, sen måste jag in i skuggan och dricka.
Allt är så torrt. Vitlöken börjar gulna i blasten, buskar och blommor nickar.
Jag tänker inte börja vattna.
Dels är jag rädd om vattnet - det är man om man har grävd brunn, dels vet jag att börja man vattna så får man hålla på.
Jag hoppas på regn snart.
Utan åska.

Åska

Vid 23 körde det igång. Dovt muller från väster, raketupplyst himmel.
Jag packar min väska: plånbok, kamera, bilnycklar, foton, telefonbok och hänger den på ytterdörren. Lägger fram kläder. Kör fram bilen så den står precis utanför dörren.
Efter en halvtimmer kommer regnet, sen det tilltagande mullrandet.
Jag lägger mig i vardagsrummets soffa, intill barnens rum. De sover tungt, mitt hjärta bankar hårt.

I stan satt jag lojt och beskådande den, som ett storslaget uttryck av Naturens krafter.
Log överseende åt min granne som kurade inne på sin toalett, hopkrupen och vettskrämd (hon var såklart uppvuxen på landet).

Sju år på landet har lärt mig att frukta åskan mer än nästan något annat.
Nu är jag lika rädd.
Mitt hus ligger i slutet på en ledningsgata, intill vatten.
Åskan drar inte förbi här- den stannar upp och vandrar runt, runt. I flera timmar i värsta fall.

Jag har sett blixten slå ner meter ifrån mig, fara ut genom elkontakterna, klyva stora, mastiga träd uppifrån och ner som vore de ostskivor. Elpatron, tv, telefon slogs sönder innan jag lärde mig att dra ut alla kontakter så fort jag hörde det första mullret långt, långt bort. För den kan förflytta sig oerhört fort.

När den är här, precis ovanför mig och minuterna, timmarna går, då infinner sig en känsla som närmast kan beskrivas som att någon/något vill åt mig. Ett katt-och råttalek. Knappt har jag börjat slappna av "nu drog den nog äntligen vidare", så kommer ett blixtnedslag alldeles i min närhet och hela rummet lyses upp som av starkt strålkastarljus och sen följer ett till, ett till och det känns som att vi är inringade, helt utlämnade till vad som ska hända härnäst.

Ja, jag känner till statistiken. Risken för ett blixtnedslag rakt ner i huset är mikroskopisk.
Men det spelar ingen roll. Det känns som att vi är millimeter ifrån det varenda gång.

Brödkurs

Idag har jag varit på en brödkurs i Gastronovums regi.
Vi bakade till exempel tomat/spenat/hälso/baguetter/grova/musli/citron/ciabatta/lök/-bröd, samtidigt som vi
pratade, smakade och funderade kring Bröd.
En hel dag med med andra Bröd-människor är upplyftande!

Och idag har träden slagit ut.
Här är alldeles grönt!

jorden har rett sig!

Idag har jag sått sallad, persilja, dill och spenat.
Rabarbern har fått rejäla givor kogödsel och blivit inbäddad i ett halmtäcke.
Sparrisen är lukad.
Två traktorskopor gödsel är utspridd i lök-och potatislandet.

Jag har obegränsat massor kvar att göra innan alla lökar och frö är i jorden
- men nu har allt rullat igång - våren är här!
Och i trädgården blommar vitsippor, pingst-och påskliljor, tulpaner och ginst
och trädens knoppar har slutat tveka och slår ut,
en efter en - våren är här!

Bageriets hjärta

Ugnen räcker inte till.
Jag behöver en med större kapacitet och i veckan kommer det en dubbeldäckad stenugn.
Ture kallar jag honom.
Han är väldigt stor...
åtminstone i ett bageri som är 15kvm.
Och kostar mycket pengar.
Men jag står redan vid vägs ände och måste välja:
antingen baka i sju-åtta omgångar i min minimal ugn -med allt vad det innebär av framförallt tidsåtgång och logistik med jäsningstider-
eller att få in allt i ugnen på ett eller två bak.
Inget svårt val.

Att så i stenland

Ljummen vind, klar sol, påsk.
Marken har rett sig. Jag förbereder för sådd. Det är ett styvt jobb.
Grepgrävning och två stora traktorskopor gödsel ska ut på landen.
Kvickroten i kanterna innebär spadhackning. En tjugo meter kompostlimpa ska flyttas.
Sten, sten, sten. Jag förflyttar tonvis på ett år.
Småsten - som får ligga kvar i jorden.
Större sten- som körs bort.
Storsten- som spettas upp och rullas iväg.
Gigantisk sten- så stor att den inte låter sig rubbas och som traktorn riskerar att välta med.
Den får man helt enkelt bli vän med och odla runt.

smygstarten som blev rivstart

Jag skulle smyga igång bageriet.
Ta en liten sak i taget. Känna mig för. Bli varm i kläderna.
Ett reportage i lokaltidningen för tre veckor sedan omkullkastade min strategi. Totalt.
Sedan klockan 06.30 på utgivningsdagen har jag varit nerringd av brödhungriga.
Jag har bakat och bakat.
Och bakat.

Suget efter omsorgsfullt bakade bröd verkar vara lika stort som uppgivenheten är över industribrödens smaklöshet och tillsatser.
Jag bakar på beställning plus lite extra varje gång. Allt tar slut.
Oftast tar jag bröden direkt ur ugnen och lämnar över dem i den väntanden kundens hand.
Jag är tagen av den översvallande bröd-längtan.

Den sista veckan har jag ägnat mina dagar åt degar och tuggmotståndiga skånska kavringar, aromatiska ljusa surdegslimpor, kraftiga rågbitar och en och annan fralla. Intresset för bröden är översvallande! Människor ringer och beställer 10 mil härifrån. Många äldre ringer och drömmer sig bort till barndomens bröd. Ännu fler uttrycker sin oerhörda trötthet över affärernas brödsortiment och alla tillsatser. Nu bakar jag vad jag förmår, för mer än så här har jag inte ugnskapacitet för.

Idag: första dagen då solen värmer. En näve vintergäck sticker upp ur gräsmattan, jag hör lärkan, tranor har passerat, vid ån ser jag tofsvipor. Livet har återvänt!

Om att leva med EON

Tills för 7 månader sen hade vi strömavbrott flera gånger i månaden. Året om.
Nu har vi bara haft det tre gånger sedan september.
EON äger ledningarna.

Elen försvann på vintern för att det snöade blött.
På hösten och våren när det blåste mycket,
ibland när det blåste lite
men för det mesta när det inte blåste alls.

Jag uppskattar min samlade felanmälnings-tid i EON:s telefonköer till minst en vecka på 7 år och inte en enda gång har jag fått någon förklaring till avbrotten. De säger antingen
1. "ja, vi har inrapporterat ett avbrott från det området"
(vad ska man svara? - "Tack Snälla! Vem hade väl kunnat tro det?") eller
2. "felsökning pågår", vilket betyder att de inte har en aning om orsaken till strömavbrottet. I bästa fall har de då skickat ut någon som letar efter felet. I sämsta fall har de inte gjort det och då vet du att det kommer att dröja timmar innan de ens vet var och vad de ska göra.
Plussa sen på tiden det tar att göra det.

Är du nybörjare och vill veta när strömmen kommer tillbaka, ringer du upp igen, sitter i samma tröstlösa telefonkö och lyssnar till papegojrösten som säger "du är placerad i kö, din plats är nummer 37, beräknad kötid 14 minuter (men det kan du naturligtvis inte alls lita på, för det kan lika gärna bli 24 eller 36 minuter).

Om du inte hunnit somna, slängt på luren eller massakrerat telefonen, utan istället kommer fram, får du tala med tex "Jonas" (som med lite vägledning kan lokalisera var Skåne befinner sig på Sverigekartan, men vänligt avböjer vidare geografiska upplysningar med "he spela hingen stor roll, je les her på skerma va som ster, je sitt uppåt lande ser du").
Och på Jonas skärm står det aldrig när strömmen kommer tillbaka bara att.
Vad du än invänder kommer hans svar att vara (han har gått kursen efter Gudrun nämligen) "jaa, jag är ledsen (-konstpaus-) men jag har (-med betoning-) tyvärr inga fler upplysningar i nuläget" (fast på ångermanländska).

Och du inser att EON är den direkta anledningen till att både högtalartelefonen, din pulserande huvudvärk och alla andra elbolag är uppfunna.

Nu - änteligen! - är det slut på influensa och sömnbrist och annat jox som ibland trasslar till livet!

Brödrummet är, så när som på ett par dörrlister, färdigt och jag bakar för fullt. Skånska saftiga kavringar, vita fluffliga levain, mustiga rågbröd och en och annan havrefralla är det som gäller just nu. Idag hade jag beställningar på fruktbröd. När jag hade knådat degen färdigt halv 6 imorse gick strömmen och sen var den borta i 4 timmar. Så jag tog dem i massugnens bakugn (som rymmer två mindre bröd eller ett gigantiskt) och det tog många baktimmar. Men gooda blev de!

Klimathot, tusentals människor som går mot arbetslöshet, ett samhälle vars grundfunktioner håller på att säljas ut, enligt samma princip som gällde på barnauktionerna som fanns kvar i det här landet tills för 100 år sedan; sälj till lägst betalande.
- Och vad gör jag: bär in ved, lägger golv och bakar bröd..

Det kan aldrig ha varit meningen att människor skulle leva norr om Medelhavet.
35 minusgrader i övre Norrland och -10 här... Jag kan ligga sömnlös när jag tänker på dem som bodde på våra breddgrader innan husen isolerades på vettigt vis, termounderställ, gummistövlar, overaller och regnkläder var uppfunna. Hur var det ens möjligt att en endaste av dem överlevde?

"Det gäller att leva i evigheten
och ändå höra golvklockan slå"

Kirkegaard

"Gräsrot är en slags persilja.
Vattna den med motståndsvilja"

Tage Danielsson

"Människorna flyr från landet
för att i städerna tjäna så mycket pengar
att de får råd att hålla sig med en stuga på landet"

Tage Danielsson

Det borde vara en omöjlighet att säga "Jag har inte tid".
För det är endast de döda som inte har tid.
Vi som lever har ju inget annat än tid.

"Jag prioriterar inte..." låter som en bättre förklaring.

I Sverige ägnas 7 år av livet åt att titta på TV.

"Måste" är så tungt. Det låter som något man helst skulle vilja slippa,
men inte kan undgå.
Måste det vara så mycket av måsten i våra liv?
Och var kommer alla"Måstena" ifrån?

Från kraven och förväntningarna vi har på oss själva.
Från vår längtan att bli accepterade och omtyckta.

Frivillig enkelhet tar avstamp i begrundan
över den egna konsumtionen.
Vilka konsekvenser har min konsumtion för
mitt eget och andras liv?
Är det här något jag verkligen behöver
eller bara vill ha?
Kommer det här inköpet att förhöja min livskvalitet?

När du köper något betalar du inte i första hand med pengar, utan med din tid; den tid tid det tagit dig att tjäna ihop pengarna. Hur mycket värt är din tid?

Att vara förnöjsam
är att vara nöjd,
att glädjas åt det som är,
här och nu
och inte åt det som är
sen
snart
eller
förr i tiden.

"att åka på weekendcharter till New York
fixar väl vilket pucko som helst,men det är en rejäl utmaning
att få en trist tisdag i november att svänga"

Täppas

Snön ligger decimeterdjup och växterna sover. Då får man lätt idéer..
Utless på affärernas utbud av bröd, som innehåller mer tillsatser än smak och näring, har jag bestämt mig för att starta ett litet brödbageri här hemma. Rummet är snart klart, degblandare, bakbord och jäskyl är införskaffade och jag kan förhoppningsvis köra igång innan det blir vår.
Surdegsbröd i olika former är min passion. Smakfulla, mättande, vackra bröd ska det vara!